Befriad zon: skratta eller gråta?

Efter ett långt förspel var det igår dags för finalen i årets budgetstrid. En framgångsrik kommunikationsstrategi hade byggt upp scenen för det slutstriden. Nu var det dags. Regeringen skulle förlora ansiktet.

Under de senaste veckorna har flera heliga kor slaktats. Nya, tidigare otänkbara, samarbeten har formats. Gamla regler, huggna i sten, har ifrågasatts. Final. Det slutliga slaget. Omröstning i riksdagen. Vad som såg ut att vara en säker seger för den samlade oppositionen slutade i ett fiasko. Tre ledande företrädare missade omröstningen och regeringen vann slaget. Alla höga toner var förgäves. Istället för att regeringen tappade ansiktet stod oppositionen med lång näsa.

Bortsett från att det är ett misslyckande för oppositionen är det ett misslyckande för demokratin. Att oppositionen inte har sina företrädare på plats i plenisalen kommer spä på politikerföraktet. Och få vanliga medborgare undra vad våra folkvalda egentligen sysslar med. Är ett seminarium viktigare än att delta i omröstningen, undrar säkert en vetgirig väljare.

Som i all kommunikation så gäller bygger man höga förväntningar måste man leverera. Annars tappar man trovärdighet.
Nu måste oppositionen hantera besvikelsen. Och alla förväntningar som inte infriats.

Frågan är om man ska skratta eller gråta.

/Björn Mellstrand