BEFRIAD ZON: Öppenhet 2.0?
I fem år har jag bloggat om nätets påverkan, många av tankarna har delats här. Att diskutera, analysera och utvärdera nätets påverkan är en del av mitt jobb, som mediestrateg med en rad olika uppdragsgivare. Men även på min fritid lever och andas jag nätet. Skriver böcker om det. Kommenterar allt från Påvens röda Pradaskor, Göran Hägglunds twittrande, Newsmills lansering och kritiserat traditionella medier samt diskuterat journalistrollen. Nu senast i veckan kommenterade jag den nya nyhetssajten Ajour. Resan vi gör tillsammans in i en alltmer komplex digital framtid är spännande. Makt förskjuts, öppenhet förpliktigar och nu vill jag efter de senaste dagarnas diskussion på Twitter bolla följande resonemang med er.
De senaste åren har varit fantastiska för oss alla oavsett verksamhetsområde. Tack vare nätet och de sociala medierna utmanas och utvecklas företag, organisationer, myndigheter och vi själva som människor. Digitaliseringen rymmer fortfarande stora möjligheter till både innovation och affärsutveckling där kund- och konsumentmakt ofta lyfts fram som prioriterade. I mediebranschen är dokumenterat läsarmedverkan nyckeln till framgång. Vi pratar om en revolution där demokratin blir än starkare.
Föreställ er nu följande scenario i Sverige 2011:
Ett projekt startas. Ett projekt inom ett område du själv brinner för. Där du själv har visioner om vad som är möjligt att åstadkomma. Du utlovas något nytt inom det här området och det drivs av kunniga personer. Projektet marknadsförs genom smart användande av alla de sociala medieverktyg som finns, en förlansering och nationellt mediegenomslag vid lansering.
Sen är det dags. Projektet lanseras. Förväntningarna infrias inte. Det visar sig vara något helt, helt annorlunda. Det mesta vi hört och läst om uteblir. Det finns till och med inslag i projektet som är mer likt några av de tidigare produkterna inom området.
Vad hade vi gjort om projektet varit i vilken annan bransch som helst? Vi sociala medieexperter hade i alla fall gjort det vi gjort under alla gemensamma år. Vi hade bloggat och gett våra synpunkter.
Föreställ er sedan att kritiken bemöts på följande sätt av en representant för projektet. De kallas för mobbare, hatiska, osakliga, gnälliga, icke konstruktiva och det hävdas att kritiken är irrelevant eftersom andra kritiserat projektet. Kritikerna sägs bete sig illa och sparka på de som ligger redan. De jämförs med stalkers och värsta sortens internettroll.
Eller för att bli ännu tydligare. Föreställ dig representanterna för låt säga ett företag som SJ eller traditionell media agera så här. Tänk dig Jan Helin, Thomas Mattson, Martin Jönsson eller vem som helst av representanterna för det vi tidigare så föraktligt kallade ”gammelmedia”. Tänk dig någon av dem utse kritiska läsare till mobbare och jämföra dem med ljusskygga människor på olika internetforum och efterfråga mer hederlighet i debatten, be dig välja läsa annat nästa gång. Tänk dig dessa män producera innehåll under en mångfaldsambition och samtidigt ha 85 procent av inläggen skrivna av män samt oftare omnämna män med fullständigt namn och kvinnor med förnamn. Och tänk dig dessa traditionella företag kalla sig själva för liggande offer, häxjakt eller ointressant metadebatt för allmänheten när de får läsarreaktioner.
Ja, hur hade vi reagerat om projektet, produkten, företaget varit i vilken annan bransch som helst?
Det som sker framför våra ögon på twitter är att öppenhetens främsta förespråkare inte lever som de lär. Istället för att bemöta eller tacka för förbättringsmöjligheterna vilket kritik också innebär attackerar och ifrågasätter de kritiker. Det som genom åren varit ett av våra första råd under våra föreläsningar. Och de tystar därmed mycket effektivt andra som inte vågar formulera kritiska synpunkter med risk för samma behandling, verbala angrepp eller utfrysning.
Öppenheten rymmer uppenbarligen en viss slutenhet. Var det det här vi ville? Vad händer om fler och fler tystnar för att de inte orkar bära angreppen som går bortom de relevanta frågorna kring medier och makt även bland oss som lever stor del av vår tid på digitala plattformar.
Har vi sociala medieexperter haft så fullständigt fel. Inget är ju nytt. Världen ser exakt likadan ut med maktspel och elitism. Och vägran, kanske oförmågan att inse den egna makt man fått. Och att både makt och transparens innebär ansvar.
Allt är inte svart eller vitt längre. Det finns inget vi eller dom här. Rätt eller fel mediefolk som tycker i rätt eller fel tid med rätt eller fel åsikt.
Det som inträffat avslöjar att det inte finns människor och internettroll. Analogt eller digitalt. Det finns människor som när de flyttar in i det digitala tar med sig allt som är dom. Goda och mindre goda sidor. Crowd-sourcing är makten till folket. Inte en persons, eller i det här fallet projektgrundarnas uppfattning, om hur saker och ting ska tolkas. Allas tolkning är rätt.
Jag är oroad över det inträffade. Låt oss använda vår lilla mediebubbla i Sverige år 2011 som exempel på vad som kan hända om vi inte ser upp. Kritiken får inte utebli bara för att det är människor med starka nätverk i sociala medier som kritiseras. Vi som trott på nätets positiva utveckling för öppenhet och demokrati. Det här är en av vår digitala samtids viktigaste frågor just nu att hantera.
/Brit Stakston
