Befriad zon: Har politiken misslyckats?

Frågan är till en början felställd. Den borde vara ”har partipolitiken misslyckats?”.

De senaste månadernas ekonomiska och finansiella kris har blottat en stor svaghet i de västerländska demokratierna. Dagens partipolitiska strukturer har visat sig ha svårt att hantera de stora utmaningar som de ställs inför. Partierna har svårt att fatta beslut som innebär att deras maktinnehav eller kommande möjligheter till maktinnehav begränsas. Vi har sett hur demokrater och republikaner i USA har haft svårt att enas om hur landet ska ta sig ur den ekonomiska stagnationen och få bukt på det snabbt växande budgetunderskottet. Det verkar nästan som de lurpassar på varandra för att ha den bästa positionen inför det stundande presidentvalet. I Grekland var det svårt att få stöd för de ekonomiska reformer som krävdes i spåren av Eurokrisen.

Min personliga reflektion är att politiska partier har bytt idé om varför de finns till. När ett politiska parti grundats har man ofta enats kring ett politiskt manifest eller en ideologi. Att förverkliga idéerna har varit målet. Makten har varit redskapet. Men tyvärr tycker jag mig se att målet och redskapet har bytt plats. Ofta ter det sig som om makten är målet och redskapet är idéerna.

I dagarna har Grekland fått en ny, bred koalitionsregering. En regering som leds av förre biträdande chefen för ECB (Europeiska Centralbanken) Lucas Papademos. En tjänsteman tar posten som premiärminister. En person som bedöms stå över partipolitiken. Ett likande scenario ser vi i Italien där Berlusconi nu lämnar ifrån sig makten till Mario Monti. På Montis meritlista står att han kommissionär för EU:s inre marknad. Han har enligt DN rykte att stå över partipolitiken.

Kan det vara så att när partipolitikerna misslyckas att fatta de avgörande besluten för att rädda ekonomin så kallar de in ”tjänstemän” som får leda under ett besvärligt läge. Ska man vara cynisk så kanske det handlar om att man inte vill att de svåra beslut som ska fattas ska svärta ned partierna och därmed förhindra att de utestängs från makten efter väljarnas dom. En tjänsteman som inte ställer upp i val är svår att avsätta.  Och partierna kan alltid ställa sig i skuggan av de partipolitiskt obundna premiärministern.

Men väljarna är smarta. De vill ha ledare som tar ansvar för framtiden även i svåra tider. Men de vill ha ledare som tar ansvar för landet och inte bara sitt egna partis maktinnehav.

/Björn Mellstrand