BEFRIAD ZON: För enkelt för att vara sant!

De senaste veckorna har jag haft en period av viktig ställtid. Känt mig fasthållen privat och yrkesmässigt. Valt att kliva tillbaks och låta saker landa i mig och runt mig.

Den yrkesmässiga känslan av att vara fasthållen är av en utmanande och positiv karaktär. Det handlar om insikten om hur mycket som sker nu, verkligen just nu. Det är som att man kan ta på det. Känna att det bubblar runt oss hela tiden. Vi som var med i webbsvängen för 10 år sen ser verkligen att det mesta faller på plats nu. På riktigt. Jag har behövt kliva tillbaks och reflektera över vad det är som gör att det funkar nu plötsligt. Funderat över dynamiken i sociala medier under alla samtal och möten med företag.

Vad är det är som gör att vissa vågar och andra inte vågar? Det självklara med att våga släppa kontrollen men också företagens rädslor runt detta. En rädsla som företag på sikt kan hantera när de inser att det snarare handlar om att våga släppa kontrollen för att faktiskt få kontroll. Hur sociala medier lika mycket ger kontrollen tillbaks till företag. Att sociala medier också är arenan för företag att synliggöra sig själva och sin kunskap, sina tjänster och produkter, också. Inte bara en arena för att lyssna och ge sig in i konversationen utan också en kanal för att starta samtal själva.

Men det är något annat jag famlar efter. Och jag har inte tänkt färdigt men det cirklar kring enkelheten. Är det inte vad att allt handlar om? Hur enkelt och chosefritt allt plötsligt kan vara om vi vill. Och att det är precis det vi inte vågat eller kunnat ta till oss förrän nu. Ibland gör vi det så svårt för oss själva. Både privat, i vår yrkesroll och i samhället i stort.

Det finns fortfarande de som inte kan tro att det är så enkelt. Många är vi yrkesmänniskor som nästan inte kan erkänna hur det digitala möjliggör något så viktigt som kunskapsutbyte, kunskapspositionering och konstanta former av utvecklande möten på ett naturligt och okonstlat sätt. Att det i dessa rättframma dialoger sker affärsutveckling på hög nivå om vi är öppna för det och särskilt om vi som företag öppnar kanaler och verktyg för det.

Vi skräms av den enkelheten tror jag. Dels för att vi ibland verkligen vill att saker ska vara mer komplicerade än de är dels betyder det ju att en herrans massa yrkesroller inte längre sitter på alla hemliga lösningar. Det betyder att t.ex. journalister, kommunikatörer, produktutvecklare och andra plötsligt inte äger verktygen och sanningarna. Är övertygad och märker redan att t.ex. pr-konsultens yrkesroll förändras när sociala medier blir en central del i marknadskommunikationen.

Nyckelbegreppet enkelhet återspeglas inte bara i hur enkelt intrikata affärsprocesser faktiskt sker i de sociala medierna utan också i tonalitet. Sociala medier bygger på att man vågar vara inte bara autentisk och transparent utan också har en språkligare enklare ton, mer rak, konstant och med en extrem flexibilitet. Att som företag bygga ett innehåll med kvalitet bygger ju på att använda dynamiken i de sociala medierna fullt ut och det handlar bland annat om flexibilitet och snabbhet. Att använda de kanaler som finns för att snabbt, mer chosefritt kommentera händelser i omvärlden från företagets synvinkel. Från företagspolerade verklighetsbeskrivningar till mer dagsaktuella kommentarer som vågar sätta företagets visioner och värderingar i ett sammanhang. Sociala medier kommer att både personifiera och förmänskliga företag.

Sociala medier är helt enkelt för enkla och kraftfulla för att vara sanna.

Det är lite som känslan man hade första gången man använde en Mac (och nu pratar vi tidigt 90-tal), ”Jahaja…det är så HÄR enkelt det kan vara”….eller känslan man hade när man plötsligt knäckte läskoden. När alla orden bara flöt fram plötsligt och man kunde bara inte sluta läsa.

Sociala medier i kommunikationsmixen har den funktionen. Lyckan och glädjen över hur enkelt det kan vara vilket möjliggör för företag att lägga all kraft på att fundera vad kudner tycker om oss och det vi erbjuder egentligen, vad är det vill vi förmedla och till vem.

Brit Stakston