BEFRIAD ZON: Digital överbelastning

Det knastrar en digital överbelastning i ledningarna. Vi ”sociala medier evangelister” har arbetat vansinnigt mycket de senaste sex månaderna i det race som skett för att förmedla det nya medielandskapets potential.

När nu till och med min egen husgud Jeremiah Owyang loggar ut för några dagar är det bara att inse att det här är en kommande trend, urloggandet:
”I need a vacation, I’ve been on the grid for over 900 days. I’m going to be spending some time away, which will be the first time in over two and a half years that I’ll be completely offline.
I won’t be checking email, my blog, or twitter, so you’ll have to catch me when I get back in a few days. The last 6 months as an analyst have been very busy, I hit my goals in the role, published research, helped clients, and supported the company move it’s own social media efforts forward –all while maintaining this blog.”

Den senaste veckan har jag hört mer än en i min närmaste krets uttrycka en lust att koppla ur, koppla ner för en längre tid. Det talas om mobilfria fester och helger, perioder då man stänger av allt, privata middagar som inleds med orden ”stäng av mobilerna” eller möten där inga datorer eller telefoner får vara synliga. Fokus på mötet avkrävs. Inget annat får distrahera.

Jag inaktiverade mitt eget Facebook-konto för några dagar sedan tills jag övertalades öppna det igen med hänvisning till att jag behöver det för mitt jobb. Och så är det ju förstås. Mikrobloggandet via Twitter och Jaiku skulle jag precis logga ur från när plötsligt ett gäng nya vänner anslöt sig som jag ju faktiskt genom dessa tjänster vill lära mig mer om och de kan lära känna mig och mitt arbete bättre. Jag har startat en privat blogg utan koppling till min identitet överhuvudtaget och det sker helt enkelt intressanta förskjutningar i mitt sätt att interagera och tänka runt de sociala aspekterna av mitt eget digitala fotspår.
Och jag hatar att erkänna det men på sista tiden har en del av det digitala samtalet tagit mer energi än det gett mig energi. Och det sagt av den som med bestämdhet hävdar att det som sker on line är lika verkligt som det som sker off line. Så det innebär att detta får lite större perspektiv än att bara stänga av en mobiltelefon under ett möte. Det handlar om att pausa lite i livet i stort med andra ord. Jag pratar inte om internet som källa till kunskap, förståelse eller som verktyg för att effektivisera min vardag allt det där kvarstår självklart. Jag pratar mer om de privata dimensionerna. Utrymmet för mitt eget perspektiv, mitt nytänkande och min kreativitet stoppas just nu av det konstanta massiva flödet av input. Intressant fenomen för någon som har just det där som livsnerv.

Redan i en Aktuellt-intervju i höstas nämnde jag en tänkbar motreaktion mot sociala nätverk och min kollega Marika hörde en liknande diskussion bland unga på t-banan häromveckan. SVD berättade i veckan om hur bloggandet stressar.

Till och med Robert Scoble skriver i veckan om att stänga av Internet:
”Want to get something done? Turn off Twitter. Turn off Facebook. Turn off blog comments. Turn off FriendFeed. Turn off Flickr. Turn off YouTube. Turn off Dave Winer’s blog and Huffington Post. Turn off TechMeme. Turn off the distractions.”
”What are your goals? Is it to have more followers on Twitter? Or is it to get something done today?”
Samtidigt har vi så himla lång väg kvar innan det är begripligt för alla hur i grunden revolutionerande internet ändå är, på ett extremt positivt sätt. Vi kommunikatörer befinner oss precis i början på en väg där företagen har ett stort behov av att hålla handen för att våga sig ut på resan. De sociala medierna utmanar företagens kommunikation. Fredrik Wass artikel i veckans Fokus är en briljant folkbildande artikel om just internets roll i våra liv, som ett förlängt medvetande. För de företag jag möter och som redan från början ifrågasätter mycket av det som sker på internet och som tvekar om det överhuvudtaget sker några relevanta samtal för dem på nätet eller om ett enda ord kan sägas vara sant vore förstås denna postning ingen bra läsning alls 🙂 på ytan ser det ju ut som jag motsäger mig själv. Men det gör jag inte.

Jag är kvar. Jag behöver ha tyngdpunkten på mer analoga aktiviteter under en period. Det handlar alltså inte alls om att vara mer IRL för det är ju precis som Niclas Strandh skriver på Researcher, IRL är ju idag livet dvs bägge delarna, det analoga (IAL) plus det digitala (IDL). Det handlar mer om att jag under en period kommer vara mindre hel. För livet idag består verkligen av både och.

Jag ska vid sidan av mitt vanliga arbete, skriva några kapitel i min bok, leka mer med sonen, läsa några böcker jag inte hunnit läsa, lägga ett strategiskt pussel i mitt huvud för ett annat spännande bokprojekt som ligger i pipeline (utan att hindras av all annan klokskap som finns). Dags att fokusera lite mer på min egen kunskap än att lamslås av andras 😉

Brit Stakston