Är internet långt från verkligheten?
Efter en försenad båtfärd från Nynäshamn kom jag till slut fram till Visby. Premiär, både för bloggande på JMW och som förstagångsbesökare i Almedalen. Det som jag i alla år följt via medier, både traditionella och sociala låg nu framför mig. Det har varit några intensiva dagar fyllda av blandade intryck och jag stortrivs.
Igår var jag och lyssnade på ett seminarium om ungas nätspråk som Surfa Lugnt och Fryshuset anordnat. Seminariet handlade om huruvida nätet har förändrat ungas språk och samtalsklimat och om det i så fall har påverkar relationen mellan unga. Med i panelen fanns bland annat Anna König, socialborgarråd Stockholms Stad, Martina Högberg, expert på ungas internet, Statens Medieråd, Krister Thun, biträdande rektor, Franz Schartaus Gymnaisum, Leo Razzak, bloggare, Fryshuset, Elza Dunkels, forskare ungas nätanvändning, Umeå Universitet och moderatorn Ewa Thorslund, Surfa Lugnt.
Många intressanta aspekter diskuterades. Bland annat hur unga förhåller sig till det som skrivs online och i ”verkligheten”. Razzak berättade att för många unga som blir utsatta för glåpord är det en naturlig följd att rapportera det till lärare, föräldrar eller annan vuxen i närheten. Men om samma person blir utsatt för samma glåpord online skakar man bara av sig det. Krister Thun menade att råheten som finns på internet idag blivit en norm – unga har förlikat sig med att det faktiskt är ok att vara elak på nätet. Jag tror inte att en utsatt person känner sig mindre mobbad om den utförs i sociala medier, kanske tom tvärtom då alltfler personer kan ta del av mobbningen.
Men det som gjorde att det gick ett sus genom publiken var då Svenska Medierådet berättade om sin rapport från 2010 där det framkom att 43 % av alla 2-åringar i Sverige använder internet. Dock tror jag inte att det handlar om att barnen själva sitter framför datorn utan mer att man sitter och surfar tillsammans med sina föräldrar.
Ett tydligt exempel på det är häromdagen på TV4s seminarie om sociala medier. Twitter var ett av de stora ämnen och i panelen fanns bland annat Alex Schulman. På frågan om vad dagens första tweet hade handlat om berättade Schulman att han samma morgon firat sin 2-åriga dotter Charlies födelsedag. I present hade hon fått en dator som hon hade petat på i ca 2 minuter, tryckt lite på knapparna och sen tröttnat. Med andra ord ett kapitalt misslyckande. Kanske beror det på att en yngre generation blir föräldrar och därmed väger in sitt digitala beteende. En vän till mig köpte en surfplatta i syfte att kunna surfa tillsammans med sin lilla son. Kommer surfplattor och mobiler fylla TVs funktion som ”barnpassare” i framtiden?
Personligen tror jag att det handlar om bekvämlighet. Sitter man i väntrummet på Barnavårdscentralen är det perfekt att fiska upp mobilen och spela upp en liten film. Jag vet inte hur många gånger jag gett min mobil till min snart 2-åriga kusin, allt för att få en lugn stund över, och tro mig, han vet precis hur mobilen fungerar, med sina små fingrar lyckas han inte minst låsa upp telefonen utan hittar även till Youtube. Eller som han kallar det Boomboom (Bolibompa).
Min förhoppning är väl att unga vaknar upp och inser att bör man behandla sin näste precis som man själv vill behandlad, för internet är inte en annan verklighet, det är en del av verkligheten.
/Canan