Ansvar och konsekvens

Att begå misstag är mänskligt. Jag gör det varje dag. Men när jag begår misstagen får jag ta mitt ansvar. I företagsvärlden är det tydligt, gör en verkställande direktör ett stort misstag eller felbedömning är konsekvensen klar – avgång. Glömmer jag betala en räkning – påminnelse och kanske betalningsanmärkning. Missar jag en födelsedag. Besvikelse och skam. Osv, osv. Konsekvenserna av misstag är oftast brutala och direkta för den som begått misstaget. Men gäller det alla?

Igår presenterade Katastrofkommissionen sin rapport om hur Sverige hanterade tsunamikatastrofen. Kritiken är svidande. Kommentatorer i media menar att det är den hårdaste kritik som riktats mot en svensk regering i modern tid. Vilken är konsekvensen?

Igår tog statsministern sitt ansvar – han bad om ursäkt i riksdagen.

Tänk för en stund att Sverige var ett börsnoterat företag. Tänk för en stund att Göran Persson var verkställande direktör. Hade han fått sitta kvar som vd efter att motsvarande kritik riktats mot honom?

Det finns en sak som jag inte förstår. Jag är nyhetsnarkoman. Det kommer från nyfikenhet, mitt intresse av omvärlden och mitt jobb. Jag skaffade ett 3G-kort till min PC för att kunna läsa nyheterna på landet. Är jag på resa tar jag bara in på hotell som har CNN eller BBC World. Har jag ingen dator brukar jag wap:a. Jag vill ha koll. Hur kan man som en ledande beslutsfattare välja att inte vara uppdaterad? Eller att bara lyssna på nyheterna på jobbet?

Katastrofkommissionens rapport kommer att prägla den svenska politiska debatten under den närmaste tiden. Göran Persson kommer att tvingas se över sin laguppställning till 2006. Krisberedskapen i landet kommer att höjas. Men kommer rapporten leda till att någon tar ansvar och konsekvens?

BjM