BEFRIAD ZON: Anonymt näthat inte bra för demokratin

Är Expressens och Researchgruppens publicering av de folkvalda politikernas anonyma näthat* på sajterna Avpixlat, Fria tider och Realisten bra eller dåligt för demokratin? Jag tycker det är bra För det räcker nu. Och vi behöver förstå mer om näthatet och vilka hatarna är. Vi behöver sluta vara rädda för dem. Anonymt näthat är inte fundamentet i en demokrati.

Rösterna emot publiceringen är många och bla Anna Troberg partiledare för Piratpartiet menar i en debattartikel hos SvD igår att medier leker polis och domare genom att upprätta offentliga skampålar på tidningarnas förstasidor. Att det är en granskning och uthängning som kommer att skrämma de anonyma hatarna till tystnad och att det blir en variant på det som alla kritiserar sajten Avpixlat för att hålla på med. Det är en sund reflektion att våga ställa sig vid sidan och fundera på om det här är rätt metod. Och ja vi ska vara försiktigt med att ge igen med samma medel. Det är också sant att vi i en demokrati ska ha stor ödmjukhet inför olika åsikter. Rätten att uttrycka dem alla oavsett vad vi själva tycker.

Men jag tror att det är mycket bra för bekämpandet av rasistiska underströmningar att synliggöra dem på det sätt som den här granskningen gör. Det anonyma näthatet tar redan en oförtjänt så stor plats i vardagen för alla de som arbetar med politisk påverkan. Det skrämmer människor från politiskt engagemang. För den vanlige medborgaren har näthatet ofta blivit till ett stort svart moln. Ogreppbart. Stort. Hotfullt.  Skrämmer människor från nätet som de tycker mest blivit en kloak där de oroar sig för ”den där floden av skit” som en åhörare sa till mig häromdagen. Näthatet lägger grunden driver på ett diskussionsklimat fyllt av hårda  fördömande rasistiska ord utan grundläggande respekt för andra människor och utan någon som helst vilja att respektfullt bryta åsikter med andra.

Publiceringen av granskningen ger ett välbehövligt ansikte till det där anonyma näthatet. Det här är kanske precis vad vi alla behöver för att kunna förstå varandra bättre. Inte för att skrämma någon till tystnad. Inte för att ge igen med samma mynt. Utan för att kunna mötas. De vet ju vilka de angriper där bakom sitt tangentbord och nu genom granskningen vet de som angripits vilka avsändarna är. Nu kan alla mötas.  Och den här granskningen har väldigt lite med meddelarskydd eller andra former av lagstadgad rätt till anonymitet att göra.*

De granskade sajterna är ekosystem för högerextrema åsikter även om de själva mer vill lyfta fram sig som ”en seriös röst i debatten om den sverigevänliga folkrörelsen” (Avpixlat). Titta gärna på klippen när folkvalda Sverigedemokratiska politiker konfronteras med sina hatiska kommentarer på Avpixlat och fundera över det de säger.  Det handlar inte om att hänga ut de här enskilda individerna utan om att förstå hur de här orden förstärkta via ett tangentbord och anonymitet skrämmer människor. Det näthat de uttrycker i sitt eget ekossystem syftar till att piska upp ett hat mot invandrare och muslimber. Det leder ofta till hot riktade mot politiker och även utanför dessa ekosystem. Ullenhag kommenterade igår i Expressen ”I grunden är Sverigedemokraterna ett enfrågeparti som ogillar invandrare. Det var så man bildades och det är fortfarande det som är kärnan i partiet. Det visar en sådan här granskning”.

I bästa vilja att försvara yttrandefrihet och integritet blir det fruktansvärt bakvänt och mycket samtidsanpassligt att anse att det inte är demokratiskt att avslöja folkvalda politiker som under anonymitet hotar och uppviglar samt riktar hat mot t.ex. ensamkommande flyktingbarn och muslimer. Det är enkelt att hävda att anonymitet och integritet är något som man ska värna om även i detta fall.  Det kanske är lite extra lätt att säga det när man:

• själv har mediemakten
• själv har kunskaperna om hur man rent tekniskt kan kartlägga dessa anonyma hatare
• själv kan analysera trafiken till den egna sajten och vilka kluster som hänger ihop och se hur få de är
• själv tack vare sin kunskap om nätet förstår så mycket av hur de här anonyma hatarna fungerar
• själv har tillgång till personer som kan hacka sajter eller vad det nu kan behövas för tekniskt stöd när man själv angrips

När man helt enkelt själv har en ganska god förståelse för vad som finns bakom de digitala staketen hos de hatiska nätaktiva så bekräftar den här granskningen det man redan vet. Att de är ganska få. Att de få är mycket aktiva. Och det är så enkelt att försvara anonymiteten. Men för den som inte kan allt det där är det först nu tack vare den här granskningen som det här svarta hotande målet av alla dessa näthatare blir så mycket mer greppbart. Och det är viktigt i sammanhanget att beakta hur Researchgruppen arbetat. De har samkört de uppgifter som finns. De har lagt ett pussel. Utan intrång. Utan lösenord. Utan att ta sig in bakom brandväggar.

Det är vanliga människor. Det är ingen ung digital armé med ett nytt DNA. Det är vanliga människor. Verkar ofta vara män. Ofta äldre. Men med extrema åsikter. Vi har tagit debatten med dem förr. Det görs dagligen i organistationslokaler runt om i landet. Det här är personen vi alla mött under något föräldramöte eller möte i vår lokalförening – de där som alltid tar över mötet. Driver sin agenda och är dåliga på att lyssna på andra. Det är samma personer fast på steroid. Vars vapen nu är tangentbordet och drogen  de pumpar upp sig med är nätet. Där finner de gemenskaper i sin anonymitet.

Att folkvalda politiker avslöjas bakom tangenterna och får vara framför kameran med sina rasistiska åsikter kanske är det bästa sättet för att vi gemensamt kan ta några nya tag mot näthatet. Se att det är vanliga människorna som av olika anledningar känner ett starkt utanförskap och en oro för det Sverige de ser. Med människor istället för anonymitet blir det lättare att komma ihåg att dessa röster som hörs kommer någonstans ifrån. Och man behöver inte vara rädd för dem. Och inte utforma valkampanjer, ta in annonser eller bygga redaktionellt innehåll för att de ska känna sig hemma med utbudet. Vi ska bygga ett samhälle där de blir färre. För att de också känner sig inkluderade.

Uppdaterat 12 december: Hur svår frågan är gestaltas bäst av att Sydsvenskan väljer att låta journalisterna Andreas Ekström och Anders Mildner presentera båda sin åsikter. En för och en mot publiceringen. Samtidstypiskt och mycket bra. Intressant är också denna efteranalys av vad som skedde efter att offentliga personer berättade om näthatet, när tystnaden bröts avtog hatet.

/Brit

*Diskuterar inte kartläggningen eller publiceringen av privatpersoners anonyma kommentarer. Erkänner att det blir rejält svårare vad gäller de mycket aktiva näthatarna men inte folkvalda, det som lätt blir osund åsiktsregistrering. Det kommenterar Expressens Thomas Mattson med  att ”etablerad, seriös, grundlagsskyddad nyhetsmedia granskar de som är mest aktiva med att sprida främlingsfientlighet. Det tycker jag är positivt, det är väl just det som är god publicistik?”och det har säkerligen sin utgångspunkt precis som PM Nilsson skrev idag på Twitter i att ”Expressen är inte en rättsvårdande myndighet utan en liberal tidning som bekämpar sina fiender.”  och fortsatte ”Det är inte fanatism att avanonymisera personer som förespråkar etnisk rensning, det är att ta sitt uppdrag på allvar.”

Läs mer om Näthatarna på avpixlat hos Expressen.

Se allt material från Researchgruppen på specialsajten för detta, Avkodat – Vilka är rasisterna bakom sajten Avpixlat.