Annonssäljande journalister

Trovärdighet är ett nyckelord för alla som arbetar med kommunikation. En PR-konsult vänder på alla stenar för att säkerställa trovärdigheten i uppdragsgivarens budskap.

Men vad händer när mediernas trovärdighet kan ifrågasättas? Jag respekterar journalister som granskar kritiskt och antar en oberoende ställning. Att journalistisk integritet är en förutsättning för mediers trovärdighet är en självklarhet. Lika självklart som att mitt jobb är att vara så duktig på vinkling och nyhetsvärdering att materialet förtjänar en plats i tidningen.

Mardrömmen är en redaktion som sitter i knäet på tidningens annonsavdelning. Tyvärr kan jag konstatera att det har blivit vanligare och vanligare att medier arbetar efter principen: ”om ni annonserar så får ni en artikel”. Det gör mig som läsare och PR-konsult arg och besviken. Helt plötsligt förvandlas en ansedd tidning till ett annonsblad. Borta är all granskning. Den som betalar får plats i tidningen. Hur ska en tidning kritiskt kunna granska en bransch om man tar betalt av aktörerna? Vem betalar för den kritiska granskningen? Konkurrenten?

Jag förstår att villkoren för många tidningar är tuffa. Men är det rätt väg att göra den redaktionella texten till annonsutrymme? Är det rätt väg att rollerna på redaktionen blandas? Vill vi ha annonssäljande journalister?

BjM