Anders Borg har en digital megafon

Ekonomi, arbete och politik heter Anders Borg nya blogg.

Detta är det första inlägget på min blogg. Tanken är att använda detta forum för att ge en sammanhängande argumentation för de olika överväganden och beslut som bidrar till att forma den ekonomiska politiken. Jag kommer inte skriva kommentarer i den vanliga bloggformen eller med den normala bloggfrekvensen, utan det kommer att handla om längre sammanhängande kommentarer till ekonomisk politik som publiceras några gånger om året.

Snarare kommer han helt enkelt att några gånger per år ge längre ekonomiska kommentarer på nätet. I en egen plattform utanför Moderaternas hemsida. That´s it.

Det är förstås upp till var och en att använda bloggformatet precis hur man vill. Det viftas ofta alldeles för många regler för hur man ska och inte ska bete sig när man använder olika sociala medietjänster. Men när det presenteras som en blogg av författaren själv (nåväl…) och det garanterat kommer att skrivas om den så är det värt att kommentera. Pedagogiskt är det Anders Borg gör en katastrof för bloggen som kommunikationsform. Här utnyttjas inte den fulla dynamiken i bloggandet alls och det blir mest ett katastrofalt exempel på ”megafåneri” om det ska kallas blogg.

Dialogen är nämligen kärnan i en blogg. Inte nödvändigtvis bara i kommentarsfältet utan även genom länkandet. I en lång post, som återanvänder text från ett anförande i Finansutskottet, på drygt 29 000 tecken finns inte en enda utlänk. Kommentarsfunktionen är stängd.

Att kalla det för att blogga är som att jämföra med att ringa upp någon, stänga av ljudet och prata på. Eller att skicka ett sms som det är omöjligt att svara på.

Samspelet med omvärlden är det mest fantastiska med bloggandet. Att på en liten yta kunna visa många andra dagsaktuella perspektiv och sätta det egna tyckandet och tänkandet i relation till detta. I denna första postning av Anders Borg finns det oerhört många möjligheter att länka till fördjupningsmaterial, andras åsikter och till dagsaktuella artiklar i ämnet – från hela världen om så är. Det hade gett oss som läsare ett verkligt mervärde och gett författaren värdefull input.

Ja sedan har vi längden på posten. Anders Borgs rådgivare anar att han kommer kunna få kritik för det:

Många kommer säkert att hävda att mina inlägg är på tok för långa för bloggformatet. Det stämmer säkert. Men jag hoppas att bloggen trots det blir intressant, vilket möjligtvis kan kompensera för längden.

Lång var den, men längden spelar egentligen ingen roll. Visst bloggposter på 200-300 tecken sägs vara ultimata ur läsvänlighetssynpunkt och då blir de dryga 29 000 tecken Anders Borg använt absurd många fler. Men visst funkar mer resonerande, fördjupande, faktabaserade långa bloggposter lika väl som kortare, kanske mer underhållande poster. Allt handlar om relevans, som alltid. Nu när allt flyter samman från boken, tidningsartikeln till bloggen kommer också läsandet på nätet förändras en ny vända. Det är inte givet att bara korta bloggposter får läsare.

Erik Westerberg från Dagens Media och jag diskuterade på Twitter vad det skulle kallas om inte blogg och landade i kommunikation på nätet. Det fick Erik Westerberg att summera:

Ja, en stram hemsida som för tankarna till 1997. En plattform för publicerandet av den egna argumentationen. Distribuerad information javisst, men sällan uppdaterad, opersonlig och utan vilja att föra dialog varken med omvärlden, medborgare, väljare eller potentiella väljare.

Sammanfattningsvis, nej, jag kommer inte kalla det som Anders Borg gör för en blogg.

Det här visar att det inte finns standardlösningar. En blogg är inte det ultimata kommunikationsverktyget för alla. Det är alldeles för kraftfullt och tidvis arbetskrävande för det. Finns bara viljan att föra ut sitt budskap finns det andra distributionsformer som passar bättre.

Frågan är om en finansminister ens kan blogga om sitt huvudområde i enlighet med sociala medielogiken dvs transparens, personlig närvaro och viljan att föra dialog.

Det är oerhört intressant att fundera över hur långt Anders Borg i den roll han nu har egentligen ens kan applicera den typen av grundbegrepp utan att rikets finanser kan påverkas på ett negativt sätt. Kan han verkligen blogga om ekonomi, arbete och politik?

Vad tror ni? Vad kan han och vad kan han inte blogga om. Och i så fall, varför inte? Med andra ord undrar jag ordentligt över hur Anders Borgs bloggpolicy ser ut.

/Brit Stakston