2013 – journalistikens återkomst och förändringsvilja

Till summeringen av sociala medieutvecklingen i Sverige kan nu 2013 adderas. I klippet från Nyhetsmorgon här ovanför nämner jag selfies, Bästa Beatrice-effekten, näthatet och fejkkampanjer från året men det bestod självklart av mer än så. Men låt oss först se vad jag trodde att 2013 och sociala medieutvecklingen i Sverige skulle handla om för ett år sedan:

1. Utvärderingar –  med avstamp från det som gjorts hittills kommer det födas nya framtidstankar.
2. ”For your eyes only” – allt mer nischat, gärna ej tillgängligt för alla, gärna ej möjligt att dokumentera för de inblandade, på nya digitala plattformar eller via existerande genom stängda grupper.
3. Livsloggning – att logga vår vardag med all möjlig data vare sig det handlar om bilder, vikt, fettprocent eller träningsprestationer.
4. Journalistikens roll – en viktig diskussion som fortsätter under 2013 och handlar även om pressfrihetens roll i samhällsutveckling.
5. Transparensens pris – behovet av att även koppla ner börjar märkas allt mer och strategier för det.

Kan konstatera att de där fem punkterna var relevanta spaningar så de kan användas som utgångspunkt för en summering av året.

Relationer som valuta

#1. Utvärderingar av sociala medieinsatser förekommer allt oftare och är viktiga för en utveckling av det arbete som sker. Utvärderingar och uppföljning gör att man blir tydligare med att koppla digitala insatser till kärnverksamheten. För min och JMWs del var uppdraget med att utvärdera Polisens sociala medienärvaro ett av årets mest roliga men också svåra uppdrag.

Kommunikationsbranschen har inte helt lyckats göra en valuta bortom räckvidden tydlig för digitala pr-insatser. Att enas med sin uppdragsgivare om värdet av de relationer som byggs är inte alltid helt lätt. Det är ju något som inte ens Facebook alltid lyckas övertyga sina aktieägare om. Under 2014 behöver framförallt pr-branschen bli bättre på att förklara vad den digitala valutan kan vara för kommunikationsinsatser och därmed primärt sluta jaga likes. Branschen behöver pedagogiska mätmetoder för detta så kan misstaget med att köpa likes och följare undvikas. Under 2013 började även branschpressen intressera sig för det här med fejkade framgångar av digitala kampanjer.

Mer nischat och slutet

#2. Slutna forum, var en spaning om att användandet av tjänster som inte är öppna för alla kommer att öka.  Tjänsten Snapchat som under året nått sådana framgångar så att de både blivit erbjudna köp av Facebook och hunnit tacka nej till affären visar både intresset och värdet av en tjänst där vi inte delar allt med alla.

Bärbar teknologi

#3. Livsloggningstrenden har delvis avstannat lite vilket kan relateras till just fenomenet med slutna forum. Allt delas inte nödvändigtvis med alla längre. Lokaliseringstjänsterna såsom t.ex. FourSquare blir allt mindre intressanta och kommer nog inte lyckas hitta fungerande affärsmodeller när intresset svalnat såpass för funktionen med att berätta var man befinner sig fysiskt. Parallellt med ett minskat intresse för samma information till alla finns ändå lusten att fånga data ur vardagen digitalt. Vi väljer bara mer noga vilka som ser vad av våra flöden.

Under årets sista månader har livsloggningskameran som jag visade i Nyhetsmorgon för ett år sedan kommit ut på marknaden. Nu under det nya namnet Narrative. Det är en kamera som automatiskt tar bilder, så länge den bärs, och gissningen är att den kommer att provocera lika mycket som den kommer att uppskattas av andra. Under ett års föreläsande där Narrativekameran nämnts som exempel på bärbar teknologi så har bu-ropen oftast varit fler och starkare än hejaropen. Däremot har de som blivit nyfikna också sett massor av unika möjligheter med att kunna dokumentera sin vardag och nyfiket önskat veta mer efter föreläsningen.

Att vi fortsättningsvis kommer att bära tekniska lösningar nära inpå (inuti) oss är självklart. Bästa beviset är hur snabbt vi uppnått det höga smarttelefonsanvändandet, numer 65 procent av internetanvändarna. Vi bär alltså vår förlängda hjärna med oss hela tiden i fickan. Klart vi kommer att vilja utveckla dessa tekniska möjligheter ytterligare. Men Narrative sätter fingret på utmaningarna. Vår integritet och valet av att själva finnas med i någons digitala livsströmmar eller inte.

Personligen har jag under 2013 tröttnat på det eviga digitala dokumenterandet och vill gärna vara mer privat i många möten. Tröttnat på att allt, allt som sägs och görs i tid och otid ska fotograferas, filmas eller dokumenteras i tweets. Mest av allt av hänsyn till mina följare – för inte sjutton är allt som sägs och görs ens halvintressant….inget blir unikt.

 

Journalistiken i fokus igen

#4. Journalistikens roll har under 2013 fortsatt diskuteras och det har varit ett år där den kommit i fokus igen trots mediebranschens fortsatta utmaning av digitaliseringen.  Nu har dock pendeln svängt från ”alla är journalister” till ”alla vill inte vara journalister” tillsammans med en ökad insikt om vad journalistik oavsett detta betyder för demokratin. I kölvattnet av publiceringen av Martin Schibbye och Johan Perssons bok 438 dagar har det skett folkbildning i journalistik. Läget för journalistiken där året avslutas med över 200 tillfångatagna journalister i världen är allvarligt. För 2014 hoppas vi att dess,a inklusive svenska journalisterna Dawit Isaak i Eritrea och Magnus Falkehed och Niclas Hammarström i Syrien, snarast blir fria.

I Sverige kan vi se tillbaka på 2013 och hitta många fina exempel på hur samspelet mellan sociala medier och traditionella medier sker på ett positivt sätt. Hur det berikar, utvecklar och förnyar såväl journalistiken som läsarupplevelsen. Men under 2013 ser vi också att det som var tydligt redan under t.ex. Tintingate fortsätter ske, den medvetna flirten med twitterflödet för att få spinn på artiklar. Viljan att väcka reaktioner i sociala medier hamnar mer i fokus än att se bortom de uppenbara twittersnackisarna. Journalistikens uppgifter växer i det nya medielandskapets ständiga ström av berättelser. Här finns möjlighet att fokusera på det egna hantverket vad gäller förmågan att vara källkritisk etc samt ge läsarna hela bilden och faktiskt svara på frågan ”varför”. Journalistiken borde också mer måna om att berätta om det som händer efter en större nätdiskussion. Förmågan att vara mediekritisk är mer angelägen än någonsin. Både som privatperson och journalist. Att jaga likes är dock lätt hänt även för journalister och återkommer därför i en längre postning på temat eftersom den där ”Bästa Beatrice-effekten” är något jag tror varje chefredaktör bär med sig in i 2014. Det förtjänar ett helt eget inlägg.

Tidningars TV-produktion har ökat och behovet av multijournalister finns överallt. Deras krav på förmåga att hantera många saker samtidigt har vi också under året sett prövas. Minns hur Expressen Prime Time fick ändra stora delar av den planerade tablån i premiärprogrammet för att kunna rapportera direkt om vad som hänt efter explosionerna från Boston Maraton. Premiärprogrammet visade både på utmaningar och möjligheter med den typen av långa livesändningar. Under Kristallnatten fick vi också se  hur allvarliga faktafel som kan levereras under liverapporteringar av detta slag. Det var en bra påminnelse om att även multijournalister som ska kunna twittra, blogga, liverapportera och återkommande berätta samma sak också bör kunna något om ämnet de ska dokumentera för att inte börja fabulera eller slänga sig med slarviga f0rmuleringar för att komma med något nytt när man för tjugonde gången ska säga samma sak.

Företag har också allt oftare börjat använda journalistik som en pedagogisk metod för att nå ut. Att via egna plattformar och kunna arbeta långsiktigt och uthålligt med journalistisk som metod blir allt vanligare hos företag där man låter expertfunktionen inom branscher skapa innehåll själva. Traditionella medier eller reklam är inte enda sättet att få ut sina budskap längre. TV-program och podcasts görs av företag där man inte framhäver eller nämner de egna produkterna utan bjuder på djupa kunskaper inom det egna kunskapsfältet. Dessutom kan detta ofta matcha nedskärningar eller tidspressen i mediebranschen. Se t.ex. hur Handelsbanken genom EFN (fd Handelsbanken TV) med ekonomi och finansnyheter kompletterar avsaknaden av heltidsekonomireportrar. EFN är ett bra exempel från 2013 på hur långt redaktionellt företagsproducerat material kan nå.

Summerat är jag glad över den boll som under året passats tillbaks till journalistiken. Med en nödvändig insikt om att inte vara ensamma på medietäppan hos kåren självt finns är det nu också läge att lyfta fram det bästa med journalistiken. Därför kan vi konstatera att 2013, parallellt med den nödvändiga fortsatta utvecklingen (och ifrågasättandet av delar) av mediebranschen, har lett till att journalistiken kommit i fokus igen. Sunt och bra för demokratin och det offentliga samtalet.

De nya medieaktörerna

I ett avsnitt om medieutvecklingen 2013 måste förstås YouTube som medieplattform nämnas och självklart har den tjänsten fortsatt positionera sig. Idag laddas det upp 100 timmars video per minut.  Ett mediebolag som jag tycker det ska bli intressant att följa under 2014 är United Screens startat av bla Stina Honkamaa och med hjälp av investeringar från Bonnier. United Screens vill  ”hjälpa dig att erövra YouTube” och vill förstås utnyttja plattformens möjlighet att nå nischade målgrupper.

 Jeff Bezos köp av Washington Post, som grundare av Amazon och med djup förståelse för nätlogiken, öppnar dörren för nya spännande ägare av traditionella medier. Det blir spännande att se utvecklingen av detta även om vi i slutet av året fick veta att Bezos övertalats att köpa och inte nödvändigtvis köpt det av utvecklingslusta.

Facebook håller greppet som medieplattform och diskussionen om deras publicistiska ansvar har dykt upp många gånger under året och är fortsatt viktigt att diskutera.  66 procent av de svenska internetanvändarna använder Facebook och den infrastruktur tjänsten är för att hantera logistiken i vår vardag är än så länge oslagbar (och enligt mig kommer den aldrig ersättas av något motsvarande eftersom vi går mot just mer sluten kommunikation – vi har klarat av telefonboken online).

Twitter har börsnoterats och det blir spännande att se hur det påverkar tjänsten under det kommande året. Ökningen av antal användare går ännu sakta i Sverige. Min egen uppfattning är att tjänsten svårighetsgrad för nybörjare och medieelitsdominansen avskräcker ofta. Det sistnämnda kan dock lika gärna inspirerar andra till att använda tjänsten. Helt klart är att twitter fortsatt är en viktig källa för nyhetsrapportering och opinionsbildning. Det är på twitter en hel del av valrörelsens mediebevakning kommer att ha sin utgångspunkt. Mediernas lust att få spinn på sina artiklar både på Twitter och Facebook har under året varit mycket tydlig och kommer vara tydlig även 2014. Delningslogiken återkommer jag som sagt till men vi kan nog redan nu konstatera att traditionella medier under 2013 på djupet förmått se delandet som ren distributionskraft. Twitter blir fortsatt arenan där man pushar ut lockande rubriker helt jämförbart med lusten att sälja lösnummer via löpsedlars rubriksättning. Opinionsbildning utan twitter faller idag platt i det svenska medieklimatet. Det enklaste sättet att få spinn idag är att ta plats i twitterflödet.

Instagram köptes 2012 upp av Facebook och har under 2013 kommit att ta en allt större plats i mångas digitala vardag och har idag lika många svenska användare som Twitter. Inför 2014 gissar jag att Instagram kommer att gå om antalet twitteranvändare. Det är också en plattform som dominerar helt inom vissa grupper, t.ex. i åldersgruppen 12-15 år så använder 71 procent av kvinnorna Instagram (mycket mer än männen vars motsvarande siffra för tjänsten är 42 procent). De där digitala självporträtten så kallade selfies har sin bas i Instagram och har under året gett oss exempel att både glädjas och förfäras över. Själv tror jag vi kan jämföra det med hur vi idag själva kan visa bilder av vilka vi är eller vill vara något som förr bara var förunnade de som kunde beställa porträtt. I grunden är det samma mänskliga grundegenskaper, bara att de fått nya digitala uttrycksformer som var och en kan välja att använda sig av. Det är ändå en styrka att var och en av oss kan försöka forma bilden av vilka vi är. Kan nog för många vara ett viktigt steg mot att verkligen bli den man vill vara. Med sunda värderingsdiskussioner i hem och skola är inte selfies början till mänsklighetens undergång.

Bloggandet är fortsatt starkt även om vi under 2013 kan konstatera att media inte alls har sökarljuset på bloggar på samma sätt dvs det refereras mer sällan till bloggar som källor. Däremot läses de. Och även till vardags talas mer sällan om bloggen som fenomen. Men bloggosfären är levande. Och kommer vakna till fullt liv under valrörelsen 2014 igen trots vårt minskade behov av att lyfta fram verktyget där längre texter samlas och ges ett längre liv än de mer flyktiga Facebook- eller Twitterkonversationerna.

Slutligen måste ju podcasts nämna om vi ska beröra nya medieplattformar. Kristoffer Triumfs nominering till Stora Journalistpriset i kategorin förnyare för podcasten Värvet är mycket samtidstypiskt. Under 2013 har utvecklingen fortsatt och nu poddar alla. Möjligheten till att ta del av längre (ofta friare – och ibland för långa) samtal mellan personer man gärna lyssnar på, vare sig de är kändisar, komiker, medietyckare, företagsexperter eller profiler inom den egna kretsen.

Transparens, näthat och Snowdon

#5. Transparensens pris i min spaning för 2013 handlade om vår förmåga att hantera tillgänglighet dygnet runt. Detta hade ju redan 2012 började visa sig leda till utmattningstecken och för det här året har det handlat om ett större arbetsgivaransvar. Det blir allt vanligare med ansvarsfulla arbetsgivare som är duktiga på att förutse digitaliseringens konsekvenser på områden såsom t.ex. arbetsmiljö och ger sina medarbetare verktyg för att undvika digital negativ stress.

Arbetsgivare har under 2013 verkligen förstått vikten av krishantering i sociala medier samt sociala mediepolicies (inklusive hanteringa av lösenord för sociala medieplattformar). Vi kunde via sociala medier t.ex. ta del av missnöjet vid nedskärningar från företags officiella twitterkonton, se pr-experter twittra bort sitt arbete genom klumpiga tweets eller ta del av uppsägningar via en ”I quit”-video (som i sin tur ledde till ett jobberbjudande av Queen Latifah).

Näthat och vårt egna ansvar

Närrelaterat till transparensens pris är frågan om näthatet. Ett faktum som vi under 2013 äntligen tog tag i på nya sätt. Många är de händelser där näthatet diskuterats och Uppdrag Gransknings synlighet av kvinnor utsatta för det anonyma näthatet var starkt, berörande och viktigt. Näthatsdebatten har sammantaget varit konstruktiv och bred under det gångna året. Den fällande domen i det sk Instagrammålet för förtal genom bilderna som lades upp på Instagram i slutet av 2012 i Göteborg gavs ännu en ögonöppnare.

Näthatsfrågans lösning är dock inte nödvändigtvis enbart bestående av ett internet fyllt av internetpoliser eller fler lagar (även om de behövs också). Vi själva bär på en stor del av lösningen och kan inte abdikera från vårt ansvar. Vare sig som förälder, vän, familj, lärare, arbetskamrat, arbetsgivare eller som utgivare har vi alla ett stort ansvar. Vi bär alla som nätanvändare på lösningen till mycket av näthatet. Kombinera det sedan med fler som förstår it-brott, yttrandefrihetsbrott och ansvariga utgivare som agerar ansvarsfullt i de egna kommentarsfälten, större insikt och bättre lagar anpassade för hur hat-, yttrandefrihets- och förtalsbrott på nätet ser ut och ökad kunskap om hur vi som privatpersoner kan anmäla så kan vi komma ännu längre under 2014.

Civilkurage och Snowden

Årets person är verkligen visselblåsaren Edward Snowden som på kort tid fick hela världen att förstå både vad U.S National Security Agency, NSA är och den övervakning de sysslar med i sitt omfattande datainsamlande av elektronisk kommunikation över hela världen. En organisation som funnits sedan 1952 men som hittills varit mycket mer anonym än CIA. Snowdens avslöjande har påmint oss alla om digitaliseringens baksida och väcker diskussionen om övervakning, integritet och mänskliga rättigheter. Snowden har på ett allvarligt och viktigt sätt påmint oss om vikten av att alla i beslutsfattande positioner måste förstå konsekvenserna av digitaliseringen på djupet. Avslöjandet visade det vi alla egentligen rent logiskt vet, att tekniken gör det möjligt att kartlägga alla, när som helst och var som helst. Nu insåg vi att det inte bara görs av diktaturer som använder tekniken på det sättet. NSA visade sig genom de 50 000 dokument Snowden hade avlyssna allt och alla.

När vi går in i 2014 verkar det som om vi inte riktigt förstått vad de här dokumenten egentligen visade och framför allt inte vad som behöver göras. Det är t.ex. ännu oklart vilka som övervakats och varför eller vilken roll t.ex. Facebook, Google och andra egentligen spelade i den data NSA kommit åt. Var det NSA som hackade sig in eller var det ett samarbete? Frågan är om vi ens klarar av att ta in konsekvensen av det Snowdens avslöjande i sin helhet visar. Uppenbart är att avlyssnandet kommer att fortsätta. Bara ännu mer dolt. Allt annat vore naivt att inte tro. Vi får bara hoppas att det finns fler människor med civilkurage såsom Snowden som får uppgiften att arbeta med insamlandet någonstans längs vägen. Förhoppningen blir att de kommer att agera när datainsamlingen bryter mot mänskliga rättigheter och når nivåer av farlig insamling mer än nödvändig. Och framför allt bör de frågorna ställas till varje myndighet som har en datainsamlande uppgift.

Även innan Snowdens avslöjande fanns en sund reaktion mot onödig datainsamling och en efterfrågan hos många privatpersoner att kunna få veta vad som händer med det som samlats in. Under 2014 bör man vara övertydlig med hur man hanterar insamlad data vare sig det handlar om enklare företagsappar eller journalhantering.

Fejk som reklam

Fejkade kampanjer som tack vare nätet fått stort genomslag har vi sett många av under året och står verkligen i motsats till trenden med transparens. Kortfattat är fejk ett så trist grepp och tar inte hänsyn till målgruppers lust att vara medskapande.

”Uppmärksamhet kan lika gärna bygga på äkthet, transparens, medskapande och en förmåga att hitta relevanta allianser. Det är ett aktivt val att vilja luras. Det är ett aktivt val att välja ljugandet som kommunikationsplattform. Det är också ett aktivt val att motarbeta cynism, exkludering och skämt på andras bekostnad.

• Det behövs inte lögner för att nå ut.
• Det är inte mediekritik att fejka.
• Det är INTE journalisterna man främst lurar. Det är de egna målgrupperna”

Ur min bloggpost om ”Fejk PR är inte PR” eller mer om detta från journalistkonferensen Fajkon: Fejk-PR och journalisters roll.

Förändringviljan tar sig digitala uttryck

Något som varit mycket tydligt det senaste året är det stora politiska engagemang som bubblar. Ibland kanske inte ens sett som politik av de som agerar, men att reagera på upplevda samhällsproblem är ju de facto politik. Viljan att förändra tar sig idag med lätthet digitala uttryck och listan skulle kunna göras oändlig av initiativ med kortare eller längre livslängd. Utmaningen är förstås att låta dessa uppblomstrande intitiativ bli mer än en politikens sommarkatter.

Engagemanget under 2013 kunde handla om t.ex. barnmorskeupproret, hijabuppropet, Soppkök Stockholm, Linje 17 med antinazist- och rasistdemonstrationerna i Kärrtorp och under årets sista dagar har vi dels sett en mängd julklappsinitiativ som utmanar traditionella ”välgörenhetsorganisationer” (och problematiserar egeninitativ vs samhällsansvar) dels kampanjen för icke-anmälda våldtäkter som samlas under taggen mörkertalet. Organisationer som vuxit fram de senaste åren har under 2013 fortsatt visa att de nog kan kallas för ”moderna folkrörelser” bästa exemplet är förstås Rättviseförmedlingen men också Ung Cancer förtjänas att nämnas här. Tittar vi runt oss hittar vi individer som ensamma eller i grupp väljer att tack vare nätet försöker göra allt de kan för att förändra saker de inte tycker fungerar. En vilja att förändra som inte ska avfärdas utan snarare omfamnas av de som arbetar med likartade frågor.

Det finns också en mängd etablerade aktörer som med hjälp av nätet under året kunnat få än större genomslag för sina frågor. Valrörelsen 2014 kommer att bli spännande. Min förhoppning är att partierna med stort intresse följt hur stort intresset är för samhällsfrågor och vilken möjlighet det är för en valrörelse  och inte nödvändigtvis ska avfärdas som meningslöst eller farligt pöbelvälde.

Valrörelsen 2014 behöver inte bara handla om gamla skärmdumpar som skapar rubriker och hänger ut en politiker för gamla tyckanden. Det kan lika gärna bestå av djupa politiska samtal i både de digitala och fysiska valstugorna. Är också nyfiken på de twitterstrategier som planeras och hoppas man där tar i beaktande aspekter av dialog och medskapande mer än monolog. Trots att det är skarp valrörelse vore det möjligt tack vare digital kommunikation.

Internet är vardag – deal with it

Så ska 2013 summeras är det hög tid att sluta prata om Internet som ett fenomen. Borde inte ens skriva den här posten för att leva som jag lär, det blir absurd att lyfta ut vad som är digitalt när det mesta har digitala aspekter.

Internet är en mångfacetterad del av vår vardag och handlar idag om så oändligt mycket mer än om YouTubestjärnor, de mest delade inläggen, det senaste memet, den mest diskuterade taggen eller den roligaste videon. Det handlar om digitala möjligheter att göra vad det nu är man vill göra. Veta vad som ska åstadkommas och sen börja gräva i den digitala verktygslådan.

För 2014 bör vi fortsatt säkerställa att så många som möjligt ges chansen att komma över den där lilla tekniktröskeln som tyvärr ännu ibland hindrar från deltagande. Det eller fördomar om nätet baserat just på det starka fokuset på det privata på nätet. Föraktet många känner för selfies eller upplevt förljugna statusrader. Kan vi för 2014 sluta utgå från vår privata syn på nätet och vara öppen för att allt händer på nätet, även utanför den privata sfären, så kan vi komma långt.

Vi behöver också fundera över om det är så att ju mer aktiv man är på nätet desto mer delaktig i samhället känner man sig så innebär det ju ett stort ansvar för oss som idag ser nätet som vardag. Det är en oerhörd viktig pusselbit i den fortsatta utvecklingen av digitaliseringen att lära alla att ”läsa” även digitalt.

Edward Snowden har inte bara visat på problemet med hur insamlad data används utan också, på ett bekymmersamt sätt, visat hur stor makten är hos dem som förstår tekniken. Vår framtid kan inte överlåtas till andra. Mitt nyårslöfte blir att fortsätta få fler att vilja sig lära mer om nätet och dess mekanismer. Det är det bästa skyddet för att inte låta nätets negativa aspekter kunna dominera. Det påminner oss också om att nätet skapar inte en ny generation med människor som är goda, icke-maktbenägna, helt ointresserade av hierarkier och utan egenintressen. Nej nätet är vi. Med alla våra goda och sämre sidor. Deal with it.

/Brit

Övriga inlägg i denna serie tar upp stegen i det breda genomslaget för sociala medier i Sverige, en sammanställning från 2007 samt en prolog kallad utvecklingen av sociala medier 2007-2012. Här finns posterna år från år.

2007 – Facebook visade vägen

2008 – Bloggens stora genomslagsår

2009 – Twitter förnyade alla branscher

2010 – Från Vinterstudio till digital valstuga

2011 – Revolutioner som berörde

2012 – Allt på en gång

2013 – Rent mänskligt vad händer nu med oss? En diskussion om 2013 års frågor.

*JMW har arbetat med lanseringen av 438 dagar.

Andra summerar 2013:

Magnus Höij, Det viktigaste på webben 2013